JAG ÄR ER KARMA!

Hej. Jag vet knappt hur jag ska börja detta inlägg då där är alldeles för mycket som jag vill säga men inga ord kan någonsin räcka till.

Som många utav er har märkt av så har jag slutat att livea på daglig basis och jag känner att det är dags för mig att berätta för er varför jag har valt att fly rampljuset. De senaste tio åren utav mitt liv har varit ett rent helvete. Jag gifte mig väldigt ungt, jag var bara 19 år gammal. Det äktenskapet vart inte en dans på rosor, min exmake misshandlade mig både fysiskt och psykiskt under alla våra år tillsammans. Detta i sin tur ledde till ett enormt dåligt självförtroende och min tillit till män vart som bortblåst. Mannen som jag träffade därpå är inte ens värd en plats på min blogg då det är den vidrigaste människan som någonsin har fötts till denna annars så underbara jord. Det tog mig lång tid att inse vad för mycket tillit kunde sätta mig i för situationer. Jag hade lovat mig själv att aldrig någonsin lita på någon igen men som alltid så är mitt hjärta lika mjukt som bomull och än en gång stirrade jag djävulen rakt in i ögonen. Under hela denna tiden så rasade min värld, min mamma, min älskade fina mamma insjuknade i cancer. Jag har aldrig någonsin haft en pappa, så min mamma har alltid varit hela min värld. All denna rädsla, all denna ångest, all denna förtvivlan vart nu ett faktum. Inte en enda gång lämnade jag min mammas sida, hon var så stark, så modig. Tack vare hennes styrka och tålamod så klarade hon det. Min starka ängel överlevde cancern. Sedan kom metastaserna, de äckliga vidriga parasiterna som sliter isär familjer, vänskaper och hela liv. Ännu en gång motbevisade hon läkarna och kämpade på som aldrig förr och inte för sin egen skull, utan för oss, sina barn.

Du är min förebild, min hjälte, du är hela mitt liv. Du vart den enda som stöttade mig i all denna panik när den enda som behövde stöttas vart du själv. Du är så enormt godhjärtad och jag kan aldrig tacka dig tillräckligt.

Vem fanns där för att stötta mig utöver min sjuka mamma? Min partner? Nej han vart för upptagen med att hitta andra tjejer att leka med. Sanningen svider men jag blev endast utnyttjad. Jag vart en pjäs i den personens vidriga liv. Sådana som han borde inte få lov att äga rätten att andas samma luft som alla oss andra. Man hade ju kunnat hoppas att allt skulle bli bättre efter detta, att nu hade jag lärt mig min läxa men wrong, again. Jag träffade en man, en man som höjde mig till skyarna, en man som uppvaktade mig med blommor och de vackraste orden jag någonsin hade hört komma ifrån en mans mun. Denna kärlek dog givetvis den också. Denna kärlek gick inte att rädda, hur mycket vi än kämpade, hur mycket vi än krigade så vart vårt avslut alltid ett steg före oss. Än en gång stod jag ensam kvar, 29 år gammal med ett enda stort lass att bära på, helt ensam. De flesta utav mina vänner har svikit mig, en efter en. Vissa har till och med försökt att ta min kärlek ifrån mig, vilken vän va? Jag hade aldrig gjort den personen någonting men karma kommer att ge tillbaka, inte bara till mig utan till alla.

Mitt liv har varit tufft, jävligt tufft. Många nätter gråter jag mig till sömns utav separationsångest utav mina nära och kära. Att alltid känna sig ensam är det värsta som finns. Jag hatar att vara ensam, ensamhet skrämmer mig. Jag har en fråga till er som leker med andras känslor: HUR KAN NI SOMNA PÅ
NÄTTERNA? HUR?

Denna ångest skrämmer mig och allt hat jag har fått via mina portaler har fått mig att ta 10 steg tillbaka. Vissa förstår inte att även JAG ÄR EN MÄNNISKA, EN MÄNNISKA MED KÄNSLOR! Från och med idag har jag avlagt ett löfte till mig själv. Jag ska hämnas alla som har gjort mig fel oavsett vad konsekvenserna blir. Idag är jag er karma, idag ska ni få äta den skiten som jag har fått äta i flera år. Jag kommer att ta tag i mitt liv, jag kommer att vara starkare än någonsin. Där är så mycket mer som jag hade velat skriva men med respekt till de inblandade så ger jag inte mer information än såhär. Jag hoppas att ni har överseende med min frånvaro and if you don’t, sorry not sorry.

En dag kommer ni att känna min smärta, min smärta som aldrig lämnar min kropp för blott en sekund och när den dagen kommer, så hoppas jag att ni, precis som jag, står alldeles ensamma.

Många har dessutom hotat med att gå ut publikt med mitt tidigare liv, I’m here to tell you, varsågod. Vad ska ni berätta som jag inte redan har berättat? Att jag har tagit droger? Att jag har levt ett dåligt liv men valt att lämna det livet och ta lärdom utav det förflutna och skapa en trygg framtid? Att jag har diagnoser? Ja jag har ångest, depression och borderline, frågor på det? Vad mer kan ni avslöja om mitt liv? Try me! Jag älskar skvaller. Tills vidare, er tid kommer, sanna mina ord.

Nu loggar jag ut!
TTYL!

Gillar

Kommentarer

AngelicaElversson
AngelicaElversson,
Bra att du skriver detta inlägg! Fan för falska människor!! O männen, så sjukt... Du och din mamma är båda kämpar! Kärlek till dig <3
nouw.com/angelicaelversson
Blondina
Blondina,
Fina du ♥️
blondinas.se
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229